Vilken natt.

Det är inte Milo som har hållit mig uppe inatt. Utan den förbaskade ångesten! Så fort jag blundade och skulle försöka sova, kröp det i kroppen kändes som jag fick svårt att andas, kroppen kändes otroligt konstig. Det är så svårt att förklara hur det känns. Men otroligt läskigt i alla fall. Man tror ju att det är något allvarligt med en, och ska dö. Men när jag öppnade upp ögonen var allt normalt igen. Så höll det på till efter kl tre i natt. Så jag är inte på så jätte bra humör idag om man säger så. Känns som ena ögat hänger, och dom är röda. Varför är ångesten tillbaka för? När jag var gravid mådde jag bra och ångesten var borta då. Jag skulle aldrig ha klagat så i slutet av graviditeten, jag mådde ju egentligen jätte bra! Som tur är har vi ju tid hos bvc idag så jag kan prata lite där.

Klockan är bara halv elva och vi ska vara på sjukhuset klockan ett. Funderar på om vi ska gå ut tidigare. Tråkigt att sitta inne. Men efter besöket på sjukhuset måste vi hem och sova middag. Försöka i alla fall.. Nej dags att leta upp kläder till mamman. Ha en bra dag ♥